Jag är säker på att engelsk litteratur inte har något emot att ta ett steg tillbaka för den svenska litteraturen på ditt skrivbord, Kim.
Kram 🙂

Namn och ursprunget till namn intresserar mig också. Min fru och jag körde runt Östergötland ett par år sedan med en kopia av ett ortnamnslexikon i bilen. Många mycket intressanta ortnamn – även om de flesta av dem visade sig komma från dialekt ord för “glänta” eller “hugge”! Jag misstänker att du kan se fram emot några framtida blogginlägg här behandlar ortnamn i den engelskspråkiga världen.

Frågan om den verkliga innebörden av “billion” är en jag har kämpat med i engelska undervisning här i Sverige i åratal. Vissa äldre engelska lärare – som lärt sig brittisk engelska på 60-talet och höll på att undervisa den i 21-talet – var alltid den mest konservativa!

Fun quote, Lars! I think you can make a strong case for English being – at bottom – a pidgin language (though I’m not sure which side of the argument Crystal would take there). Elsewhere – not in this book – David Crystal is very interesting on the future of English – he sees it developing in two different ways, breaking up into more mutually incomprehensible local strains AND a developing into an international world English that is no longer the mother tongue of any one group.

“The problem with defending the purity of the English language is that English is about as pure as a cribhouse whore. We don’t just borrow words; on occasion, English has pursued other languages down alleyways to beat them unconscious and riffle their pockets for new vocabulary.” – James Nicoll

It’s amazing how these books move around, isn’t it. Almost as though they lead a life of their own! 🙂